Priset på Big Mac drar iväg

Det har under en längre tid funnits en del välkända namn som hävdat att den faktiska inflationen i USA är betydligt högre än den som redovisas. Bland annat har vi John Williams på http://www.shadowstats.com/ som kontinuerligt redovisat inflationen enligt de mått som användes under 80- respektive 90-talet. Enligt hans beräkningar utifrån mätmetoden som användes under 90-talet ligger inflationen kring 5% i nuläget, en bra bit över den officiella inflationstakten. Eftersom reell BNP-tillväxt korrigeras för inflation, skulle detta innebära att den egentliga BNP-tillväxten är lägre än vad som redovisas. Enligt shadowstats alternativa data har USA haft negativ BNP-tilväxt sedan 2005, vilket visas i diagrammet nedanför. Även om det är otroligt intressanta siffror ska man nog inte basera sina investeringar på liknande "konspirationsteorier". Jag säger inte att Williams inte har rätt, men det ska heller inte uteslutas att inflationsmåtten kan ha förbättrats sedan 80- och 90-talet. Jag kommer senare till en del av de nya verktyg som används i dagens mätmetod och kritiken mot dessa.

Att försöka avgöra vilken mätmetod för inflation som är den mest precisa är otroligt svårt för en lekman, och diagram som det nedan är betydligt lättare att ta till sig. The Economist har följt priset på McDonalds Bic Mac sedan en lång tid tillbaka som ett mått på inflationen. McDonalds globala position har hjälpt Bic Mac att bli bland annat vår tids universalmått för purchasing power länder emellan, men även en inflationsindikator. Som ni ser i diagrammet har priset på Bic Mac följt den officiella inflationen (CPI) relativt väl under hela 80- och 90-talet, samt en stor del av 2000-talet. Runtomkring den tid Federal Reserve inledde sin QE började priset på Bic Mac emellertid dra iväg rejält, medan den officiella inflationen fortsatte sin trendlinje. Det är sådana här exempel som tar det påstådda "fifflandet" med inflationsstatistiken från en konspirationsteoretisk nivå närmre något gemene man faktiskt kan förstå. Prisuppgången på Bic Mac är något som direkt påverkar köpkraften hos den vanlige amerikanen.

Så vad påstås vara felet med den nuvarande mätmetoden för inflation? Bland annat har det införts något som kallas Hedonics. Det bygger på att tekniska framsteg inkluderas i prisberäkningen för en vara. För att ge ett praktiskt och enkelt exempel skulle vi kunna ta en TV. Låt säga att du ett år köper en 42" platt-tv för 500$. Nästa år kostar denna 520$, men då är skärmen byggd utifrån en helt ny teknik med bättre bildkvalité. Enligt Hedonics kan man då göra ett avdrag från priset på TVn med den bättre bildtekniken, eftersom de två produkterna inte är direkt jämförbara. Detta trots att kanske ingen konsument skulle köpa en TV med den gamla bildtekniken. Låt oss anta att teknikutvecklingen för den nya TVn värderas till 20$. Enligt inflationsstatistiken kostar då även TVn med den bättre bildtekniken 500$. Den officiella inflationstakten blir 0%, men den underliggande 4%. Hedonics kan säkert ge en bättre bild i många fall, men det känns ändå fel på många sätt. Ska folk inte ha rätt att ta del teknikutvecklingen? Tycker man det borde den rimligtvis inkluderas i den officiella inflationsstatistiken.

Ett annat verktyg som används inom den officiella inflationsstatistiken är Substitution. Stiger priset på fläskfilé antar man att folk exempelvis köper mer kyckling, där prisuppgången inte varit lika hög. Fläskfilé får därmed en lägre viktning i den korg av varor som inflationen beräknas utifrån. Samtidigt ökar viktningen mot kyckling. Det innebär att prisuppgången på fläskfilé inte slår fullt ut i inflationstakten. Man kan alltså lite aggressivt säga att inflationstakten mäter priset för att överleva, inte för att leva. Stiger priset på fläskfilé får du äta kyckling istället. Hur fungerar sådana här verktyg när det gäller t.ex. sjukvård? Kan folk substituera bort sjukvård?

Jag vet inte vilken mätmetod för inflationstaken som faktiskt är den bästa, men det är mycket som inte känns helt rätt med den nuvarande.