S&P500 Dividend yield

Det är intressant att se hur lågt direktavkastningen för S&P500 tvingats ned av låga räntor och QE. Diagrammet går ända bak till 1871 och sen dess är IT-bubblan i stort sett är det ända tillfället då direktavkastningen varit lägre än i nuläget. Det här skapar en känslighet mot ränteuppgångar, och sätter lite press på Federal Reserve efter senaste tidens fall i treasuries. Den låga yielden ger lite av en bubbelkänsla, särskilt nu när vi får se företag som Apple öka sin belåning för att höja utdelningen. I april meddelade Apple att de tänker dubbla sitt capital return program i år och planerar att öka sin belåning i samband med detta. 

Hus i Spanien fortfarande övervärderade

För ett par veckor sedan publicerade OECD en undersökning där de jämfört huspriserna i olika länder i förhållande till lokala hyror och löner. De länder som enligt dessa mått har en övervärderad fastighetsmarknad är blanda andra Belgien, Norge och Canada. Även Sverige hamnar relativt långt upp på listan. Undervärderade marknader är enligt OECD Japan, Tyskland, Irland och Portugal.

Måttet price-to-rent kan ses ungefär som fastighetsmarknadens P/E-tal, och i övrigt brukar fastighetspriser följa löneutveckling och populationstillväxt

Huspriserna i Irland och Portugal har rasat kraftigt under krisen, och enligt OECDs index börjar dessa marknader nu se attraktiva ut. I Irland har prisfallen börjat avta, men i Portugal har huspriserna fallit med nästan 5% bara det senaste halvåret. Huspriserna i Grekland och Spanien är de som drabbats hårdast av den rådande krisen, men enligt OECDs mått ser dessa marknader inte ut att ha bottnat ännu. Huspriserna i Spanien kan falla en bra bit till innan värderingarna ligger i klass med t.ex. Portugals. Spanien är förmodligen långt ifrån klart med sin interndevalvering och att det kan nog dröja ett antal år innan landets fastighetsmarknad bottnar. Enligt många marknadskännare finns dessutom ett enormt överutbud av konfiskerade fastigheter i Spanier som kommer att sättas på marknaden de kommande åren:

"Experts say the key reason why Spanish prices held up well in the early years of the crisis is that banks held onto foreclosed properties from bankrupt developers rather than take losses immediately and “clear” the market.

Madrid consultants RR de Acuna said last December that there are almost 2m properties waiting to be sold, including 800,000 used homes on the market, and 700,000 units on the books of developers, 450,000 seized or in foreclosure and 250,000 still being built.

The group said prices are likely to fall a further 30pc in Madrid, Barcelona and other big cities before touching the bottom in 2018, with even steeper drops lasting a decade in some of the coastal areas that ran wild during the bubble. It said acres of concrete would have to be torn down and returned to pasture"

Frankrike är ett land vars fastighetsmarknad har skonats hitintills men som kan tänkas gå in i en nedgångsfas. Som jag berört i ett tidigare inlägg har arbetslösheten i Frankrike skjutit i höjden samtidigt som BNP-tillväxten vänt nedåt. S&P väntar sig att huspriserna i Frankrike faller med 5% under 2013 och ytterligare 5% under 2014. Bilden nedanför visar Frankrikes nuvarande övervärdering i förhållande till historiska mått, och det motsatta för Tyskland.

Artikel 1

Artikel 2

Centralbankernas guldköp under april

Det fortsätter att vara centralbankerna i de gamla öststaterna som ackumulerar guld i högst takt. Ryssland, Kazakstan och Azerbajdzjan har ökat sina guldreserver under alla av årets fyra första månader. Azerbajdzjan inledde 2013 med en obefintlig guldreserv och har nu byggt upp den till 4 ton. Landet har emellertid en bra bit kvar att ta igen relativt Kazakstan och Ryssland. Azerbajdzjans ekonomi motsvarar ungefär 35% av Kazakstans, men har en guldreserv som motsvarar enbart 3,2% av det senares. 

Turkiets guldreserv växer så pass kraftigt till följd av att landets banker sedan slutet på 2011 tillåts hålla sina reserver hos centralbanken i form av guld. Sedan dess har reserven vuxit från 116,1 ton till dagens 427,1. Det innebär att en stor del av den redovisade guldreserven egentligen inte tillhör Turkiets centralbank. I nuläget kan turkiska banker hålla 25% (höjs till 30% i augusti) av sina lira-reserver i form av guld. Det har inneburit en renässans för guld i Turkiet, och en monetarisering av metallen. Bankkunder kan nu sätta in sitt guld hos landets banker mot ränta, och bankerna kan sedan använda guldet som reserv. Detta frigör kapital för utlåning, vilket mildrar effekten av banker i nuläget är motvilliga till att låna ut pengar (se t.ex. USA). Förhoppningen är att det turkiska folkets massiva guldreserver (uppskattningsvis 5 000 ton) ska sättas i omlopp och öka likviditeten i ekonomin. Det bidrar dessutom till en diversifiering av bankreserverna. Hitintills har det nya systemet varit framgångsrikt och medfört ökad likviditet samt lägre räntor för Turkiet. Kan vi kanske få se fler länder som inför system liknande Turkiets? Ett tänkbart exempel är Indien. Indiens befolkning äger uppskattningsvis 15 000 - 18 000 ton guld, och landets regering har länge försökt hitta ett värde i denna passiva guldreserv.

Källa: World Gold Council 

Inside America's Bank Vault

Ny dokumentär om the Federal Reserve System från National Geographic. Mycket teknisk fakta, men ändå relativt intressant under första halvan.

S&P500 earnings överraskar negativt

Bolagen i S&P500 hade en vinsttillväxt på 5% under det första kvartalet 2013, ett stort lyft gentemot de 1,5% som förväntades vid inledningen av rapportperioden. För de bolag som förannonserat siffror för det andra kvartalet har emellertid majoriteten överraskat negativt. Av de 116 bolag som förannonserat siffror för det andra kvartalet har 93 överraskat negativt, vilket innebär att ration negativ vägvisning till positiv inte varit så här hög sen Q3 2001. Den förväntade vinsttillväxten för S&P500 under det andra kvartalet har nu sänkts till 2,8%, ned från de 6,1% som väntades i april.

Antingen så försöker de som tillkännagivit negativa siffror i förtid spela säkert, eller så gäller den negativa trenden faktiskt över hela linjen. Det senare alternativet innebär att förväntningarna på vinsttillväxten kan komma att sänkas ytterligare ju längre in i nästa rapportperiod vi kommer. Inte mycket tycks kunna stoppa börsuppgången just nu, men med en vinsttillväxt under Q1 som överraskade positivt kan en negativ efterföljande rapportperiod mycket väl sätta press på marknaden.

Artikeln

"they are always going to lean towards inflation as easier to deal with"

Dr. Philippa Malmgren, tidigare Special Assistant till den amerikanska presidenten inom Economic policy, bjuder på några intressanta citat i en intervju från förra veckan:


Today the former Special Assistant to the President of the United States for Economic Policy and former member of the U.S. President’s Working Group on Financial Markets spoke with King World News about coming financial chaos

Dr. Malmgren:  “Not only that, but I think central bankers feel that they know exactly how to fix an inflation, but they know nothing about how to deal with a deflation.  So given a choice between the two problems, they are always going to lean towards inflation as easier to deal with. 

But they forget that it’s a political problem.  Back in the 1970s my father was the Co-Chief Economic Advisor to President Ford, (along) with Alan Greenspan.  And everyone forgets that between 1973 and 1979 when Paul Volcker was brought in, it took 5 years of really heavy argument before anybody agreed on which was a bigger problem, unemployment or inflation.

We call those years, ‘The Stop-Go Years,’ because they kept dealing with one, and then reversing and dealing with the other.  So you were ‘stopping-and-going’ the whole time.  5 years of having deep uncertainty about what is the nature of the problem and what is the government doing about it, that’s pain, real pain.

So the idea that, ‘Oh, don’t worry.  If we get little inflation we know exactly what to do,’ I think is absolutely not what it’s going to look like.”

Grekland kan behöva ny bailout

IMF meddelar idag att de vägrar delta i fler stödprogram till Grekland om inte landet kan hitta finansiering för de kommande 12 månaderna. BNP-utvecklingen i Grekland har år efter år varit betydligt sämre än vad Trojkan förutspått, och uppskattningsvis saknar nu Grekland 4,6 BEUR i finansiering det kommande året.

IMF släppte en rapport under förra veckan där de kritiserade Trojkans och sin egen roll under Grek-bailouten 2010. Rapporten hänger ut både EU-kommissionen och ECB, vilket väckte en del frågor kring vad IMF önskar åstadkomma. Det mest extrema scenariot är att IMF vill lämna Trojkan, men då hade valutafonden förmodligen inte deltagit i Cyperns bailout. Sannolikt är att IMF gör en pudel och ber om ursäkt för den överoptimistiska bailouten av Grekland för att visa att saken kommer att skötas annorlunda i framtiden. En eventuell policy-ändring från IMFs sida kommer förmodligen inkludera större initiala nedskrivningar av lån i bailout-länder och bankkunder som får ta en del av smällen, precis som i Cypern-bailouten.



On the IMF’s Big Fat Greek Woulda-Shoulda-Coulda

The IMF report admits to three major failings of the Greek program. First, that Greek sovereign debt wasn’t restructured immediately and a haircut on government bonds held by private investors was delayed until March 2012. This gave investors almost two years to reduce their exposure, dumping it on the official sector instead.

Second, the IMF admitted that the underlying macroeconomic assumptions it used in its debt sustainability analyses were wildly optimistic. As the IMF has previously conceded, it underestimated the fiscal multiplier and therefore the impact of austerity and budget cuts on economic growth. With growth estimates way off, deficit and debt-to-gross domestic product ratios were wrong as well. The much sharper than forecast contraction meant that unemployment also soared beyond the IMF’s expectations. We’ve all seen the results.

..............

I think we can assume that the next meeting of the troika will be awkward. That may be precisely what the IMF was aiming for -- to provoke the European Commission and ECB into kicking it out of the club. After all, apart from being such a mess, the Greek program is also the largest (relative to the size of the economy) in which the IMF has ever participated. After the IMF’s experience in Argentina, employees are not pleased to be funding another unsustainable debt trap

I’m not sure, though, that the IMF is looking for a way out of the troika. If it were, it could easily have exited during deliberations to bailout Cyprus. It chose to participate.


Another possibility is that the IMF is simply trying to claw back some of the credibility it lost during the Greek bailout. Privately some IMF officials have questioned the sustainability of Greece’s debt burden, both pre- and post-debt restructuring. This report allowed the fund to confess to these uncertainties and push some of the blame onto its troika partners.

Ny intervju med Rickards

Primary dealers lämnar treasuries

Det är fascinerande hur dåligt primary dealers och banker lyckats timea sina positioner i treasuries de senaste åren. Diagrammet nedanför visar hur primary dealers (institutioner som köper treasuries direkt från amerikanska staten i syfte att sälja dem vidare) i stort sett varit långa treasuries under alla de perioder då räntorna på treasuries stigit och vice versa. Det tycks även som att treasuries gått in i en bear market (om vi för en stund ignorerar Feds roll på marknaden). Primary dealers är fortfarande långa treasuries men har stadigt minskat sina innehav sedan början på 2013. Under både januari och februari minskade den långa positionen snabbt. I mars började primary dealers återigen köpa men den långa positionen satte enbart en ny lägre topp då säljtrenden återtog redan i april. Enligt teknisk analys har vi därmed en relativt tydlig nedåttrend. 

Kommersiella banker har även de haft långa positioner under perioder då räntorna på treasuries stigit, och precis som primary dealers har de varit på väg ut ur treasuries under 2013. Att primary dealers och banker lämnar treasuries innebär att Federal Reserves stödköp blir ännu viktigare. Det känns osannolikt att Federal Reserve skulle sluta med sin QE under en bear trend för treasuries. Federal Reserve kommer göra mycket för att få till en mjuklandning på treasuries-marknaden efter det att QEn avbrutits (om det nu finns en sådan plan), och ska man få till det kan Federal Reserve inte vara marknadens enda köpare inför nedtrappningen.

Timersättningen gör sitt största fall sedan mätningarna började 1947

I ett tidigare inlägg visade jag vilket deflationstryck svag löneutveckling och sjunkande velocity lagt på den amerikanska ekonomin. Efter positiv löneutveckling under det fjärde kvartalet 2012 redovisade BLS idag siffror som återigen visade på kraftigt sjunkande lönekostnader. Under det första kvartalet minskade lönekostnaderna med totalt 4,3%, och enbart 0,5% av detta kan hänföras till produktivitetsökningar. Resterande 3,8% var alltså en följd av sjunkande timlöner. Det är det största fallet sedan mätningarna började 1947. En bidragande faktor är den positiva löneutvecklingen under det sista kvartalet 2012, som tros ha varit en effekt av förutbetalda löner och bonusar i rädsla för att "the fiscal cliff" skulle medföra skattehöjningar efter årsskiftet.

Allra värst drabbades anställda inom manufacturing. Inom segmentet sjönk lönekostnaderna med 10% under det första kvartalet, varav hela 6,9% var hänförbart till sänkta timlöner. Det är sådan här utveckling som gör att man inte ska stirra sig blind på sysselsättningssiffror. Även om folk får behålla sina jobb kommer det ligga ett deflationstryck på ekonomin så länge lönerna fortsätter utvecklas svagt. Federal Reserve har satt en explicit sysselsättningsnivå som mål för sin QE, men innan en vändning märks i exempelvis timlönsutvecklingen kommer centralbanken inte att kunna avbryta sina tillgångsköp vilket som.

Fortsatt låg utlåning från bankerna

Glappet mellan inlåning och utlåning fortsätter att växa i det amerikanska banksystemet. Historiskt sett har de två i stort sett följt varandra dollar för dollar, men bankerna har under en längre tid visat ovilja att låna ut pengar trots stigande insättningar. Att bankerna inte lånar ut betyder som jag nämnt tidigare att det inte skapas några pengar, vilket i sin tur skapar ett glapp som Federal Reserve måste fylla.

Skillnaden mellan inlåning och utlåning fortsätter att växa och samtidigt 

växer överskottsreserverna bankerna deponerat hos Federal Reserve

Bank of America har till och med minskat sin utlåning sedan 

finanskrisen

Federal Reserve måste fylla det tomrum som den minskade utlåningen innebär, men de är dessutom en av orsakerna till tomrummet. Bankerna har en motvilja till att låna ut sitt kapital, och att Federal Reserve betalar ränta på bankernas överskottsreserver förvärrar enbart effekten av detta. När banker ger ut lån sker det till följd av efterfrågan - folk efterfrågar pengar. I nuläget är efterfrågan på pengar låg och Federal Reserve försöker fylla detta hålrum med en utbudschock av pengar. De hoppas sedan att dessa pengar hittar sin väg ut i den produktiva ekonomin. Vad som egentligen krävs är stigande utlåning och pengar som byter händer. Växande utlåning skapar växande deposits och vice versa. När Federal Reserve lockar pengar ur systemet genom att betala ränta på överskottsreserver bidrar de till att hindra denna process, även om oviljan till att låna ut redan finns där. 

Artikeln

Shinzo Abe - Kamikaze eller geni?

Japans nuvarande QE-program, eller Abenomics som det också kallas, har som mål att höja inflationen i Japan till 2% efter en lång period av deflation. En sannolik bieffekt av detta är stigande räntor på Japanska statsobligationer. För ett land med en statsskuld på över 200% av BNP är det en livsfarlig sits att sätta sig i, men Japan är fast beslutet att printa igång tillväxten. I dagarna kom ännu ett besked (se artikel längst ner) från premiärminister Shinzo Abe som visar att Japan har gått all-in. Abe uppmanar nu japans pensionsfonder att investera en större del av sitt kapital i infrastruktur, equities och utländska tillgångar. Det här skulle innebära att pensionsfonderna tvingas minska sina innehav av japanska statsobligationer. Just pensionsfonderna har varit en av anledningarna till att Japans statsskuld kunnat stiga så pass högt, då de under en lång tid varit trogna köpare av statsobligationer. Diagrammet nedanför (från 2011) visar den viktiga skillnaden mellan ett krisland som Grekland och det skuldbelagda men relativt välfungerande Japan. I Japan är större delen av den publika skulden finansierad inom landet, medan den i Grekland till stor del är finansierad utomlands.

 En stabil inhemsk marknad för statsväxlar har hållit räntan nere för den
Japanska staten trots en exploderande skuld.

Att med flit tvinga bort en av marknadens största köpare av japanska statsobligationer kan tyckas vara dårskap under rådande omständigheter, men det visar snarare att Japan gått all-in för sin långsiktiga plan. Japanska pensionsfonder har legat överviktade mot japanska statsobligationer under många år. Exempelvis hade Japans Government Investment Pension Fund (GPIF) hela 60% av sina tillgångar placerade i domestic bonds vid slutet av 2012. De låga räntorna på statsobligationerna har lett till att pensionsfonderna presterat dåligt under en lång tid. Vad Abe försöker göra nu, utöver att stimulera tillväxt, är förmodligen att se till att det japanska folket och japanska företag sitter på riktiga och bestående tillgångar. Skulle räntorna stiga för kraftigt kan centralbanken hantera det med mer QE, men om majoriteten av det japanska folkets pensionspengar fortsätter att vara placerade i statsobligationer finns risken att de sitter på inflaterat papper när centralbanken väl är klar med sitt nuvarande experiment. Den japanska staten kan lösa sitt skuldproblem på två sätt - inflation och tillväxt. Abenomics siktar på att få igång båda, men för att tillväxten ens ska ha en chans att vara bestående även efter det att QEn slutar måste Japan sitta på verkliga tillgångar under övergångsperioden. 

Shinzo Abe 'to urge use of $2 trillion savings to aid growth

Japan's government is set to urge the nation's public pension funds - a pool of more than $2 trillion (£1.3 trillion) - to increase their investment in equities and overseas assets as part of a growth strategy being readied by Prime Minister Shinzo Abe.

The steps, which Reuters claimed could be announced as soon as Wednesday, represent the first time the Abe administration has looked to mobilize Japan's massive pool of savings to support a growth agenda that aims to spur more consumer spending and corporate investment by pushing the economy toward 2pc inflation.

........

It also suggests a new element of risk to the policies known as Abenomics since it would shift funding from the government to the private sector at the risk of driving interest rates higher.

As part of its deliberations, the panel will consider steps to allow the public funds to invest in alternative investments, including infrastructure financing both in Japan and abroad, the sources said.

........

In recent years, Japanese public funds led by GPIF have followed a conservative strategy that has meant a large allocation of funds to the Japanese government bond market and made them a near-captive source of financing for government spending.

GPIF, for instance, manages a portfolio that includes a mid-point target of a 67pc allocation for domestic bonds, 11pc for domestic stocks, 9pc for foreign stocks and 8pc for foreign bonds.

"A weak yen is a bigger economic risk than North Korean threats"

Nu i dagarna kritiserade Sydkorea återigen Japan för sin monetära politik, och hävdade att yenen nått onaturligt låga nivåer (se artikel längst ner). På äkta valutakrigs-manér svarar en ekonomisk rådgivare till Japans premiärminister med "South Korean officials shouldn't blame the Japanese central bank, they should demand the Korean central bank have a proper monetary policy". Har "the proper monetary policy" nu blivit nollränta och kvantitativa lättnader?

Sedan oktober har yenen försvagats med drygt
20% mot den Sydkoreanska wonen

De senaste månadernas kraftiga försvagning av yenen har potential att slå hårt mot Sydkoreas ekonomi. Sydkorea är ett extremt exportberoende land med en export som motsvarar omkring 50% av BNP. Japan och Sydkorea konkurrerar dessutom i hög grad inom samma exportgrenar, så som motorfordon, halvledare och konsumentelektronik. Sammantaget är Sydkorea och Japan ett väldigt bra exempel på en valutakrigsfront. Diagrammet nedanför visar hur kraftigt Sydkoreas Terms of Trade försvagats sedan Yenen började falla. Ett värde över 100 indikerar att landet exporterar mer än det importerar och att kapital därmed flyter in i landet. Ett värde under 100 indikerar det motsatta.

Förmodligen får yenens försvagning alldeles för stor effekt på Sydkoreas export för att landet ska låta saken vara. Under maj sänkte Sydkoreas centralbank räntan till 2,5% från tidigare 2,75%, och tidigare i april beslutade regeringen om ett stimulanspaket på 15 BUSD eller omkring 1,5% av BNP. En stor del kommer gå till att täcka förlorade skatteintäkter, och sammantaget väntas paketet öka tillväxten med 0,3% och skapa 40 000 jobb. De här åtgärderna är emellertid långt ifrån tillräckliga för att lindra kombinationen av en haltande världsekonomi och en svagare yen. Som Sydkoreas finansminister sa i april - "a weak yen is a bigger economic risk than North Korean threats"

Tillväxten i Sydkorea har mattats av ordentligt bland annat 

till följd av Yenens försvagning

Kan vi förvänta oss att Sydkorea snart ger sig in i valutakriget? Under 2013 har Sydkoreas centralbank fått utstå hårt tryck från regeringen som anser att den monetära politiken är alldeles för stram. Hitintills har centralbanken inte låtit sig påverkas, vilket bland annat fick regeringen att ta saken i egna händer med det stimulanspaket som lanserades under april. Sannolikheten för att centralbanken beslutar om vidare räntesänkningar eller andra lättnader blir emellertid allt högre. Ekonomin har svårt att återhämta sig, och dessutom fortsätter inflationen i Sydkorea att falla och ligger nu långt under centralbankens mål på 2,5 - 3,5%. Det ger ett relativt stort utrymme för lättnader. 

Den Sydkoreanska centralbanken har varit motvillig till ekonomiska lättnader, men som jag diskuterade i ett inlägg nyligen har Sydkorea varit ett av de länder som kraftigt ökat sin guldreserv som respons till det upptrappande valutakriget.

Abe Adviser Tells S. Korea to Cope With Yen Not Blame Japan

Koichi Hamada, an economic adviser to Japanese Prime Minister Shinzo Abe, told South Korea to adjust its own monetary policies if officials are concerned at the effects of a yen weakened by unprecedented easing.

"Each country can take care of itself through its own monetary policy," Hamada, 77, said in an interview in Tokyo yesterday. South Korean officials "shouldn't blame the Japanese central bank, they should demand the Korean central bank have a proper monetary policy," he said.

South Korean exporters such as Hyundai Motor Co. stand to lose ground to Japanese rivals because of the yen's 20 percent slide against the dollar in the past six months. The currency's decline is adding to the risk of deteriorating relations between the nations, after South Korean Finance Minister Hyun Oh Seok said last month that the weak yen is a bigger economic risk than North Korean threats

“South Korea is the country most concerned by the actions taken by Japan, and that’s because their exports are seen as relatively close substitutes,” said Lee Hardman, a currency strategist at Bank of Tokyo-Mitsubishi UFJ Ltd. in London. “South Korea could also attempt the same measures” to weaken their currency, he said.

..................

Minutes released yesterday from a Bank of Korea meeting on May 9 showed policy makers’ concerns that the yen’s depreciation will hinder the nation’s economic recovery. One board member said the economy was likely to underperform for a considerable period because of weakness in the yen and the global economy and geopolitical risk. At that meeting, the central bank cut the benchmark rate to 2.5 percent from 2.75 percent.

Emerging markets bromsar in

Det är inte bara Kina som har överraskat negativt bland BRICS-länderna på sistone. Som jag nämnt tidigare har en del börjat tvivla på om Kina kan nå sitt tillväxtmål på 7,5% i år, men trots detta är landet långt bättre än resten i klassen. Brasilien har växlat ner till en tillväxt som inte överensstämmer med landets emerging markets-status, och Indien som ett tag såg ut att kunna imitera den starka tillväxten i Kina upplever nu en betydligt mer modest utveckling. De senaste åren har Brasilien åtnjutit stark tillväxt till följd av Kinas råvaruboom, men landet har ändå inte lyckats bygga upp den infrastruktur och de institutioner som krävs för att landet ska fungera utan starka råvarupriser. Brasilien växte inte mer än 0,9% förra året, och samtidigt dras landet med typiskt hög Sydamerikansk inflation. Brasilien riskerar därmed att hamna i ett stagflations-scenario framöver.

Brazil faces 1970s stagflation as resource boom wilts

Brazil has been forced to tighten monetary policy to curb inflation despite a slump in growth and a manufacturing crisis, raising fears that the country’s economic model is breaking down. 

The central bank raised interest rates a half point to 8pc, bucking the worldwide trend towards looser money. The surprise move came hours after the release of data showing growth remained stuck at 1.9pc in the first quarter. This was far short of expectations for the fifth quarter in a row and dashes hopes of a quick return to pre-crisis growth rates. The country grew just 0.9pc last year, a recession in emerging market terms.

“Brazil is stuck in a 1970s 'stagflation’ trap,” said Lars Christensen from Danske Bank. “It has rising inflation and falling long-term growth. There is obviously a structural problem and it is getting worse.

The economic boom for much of the past decade was driven by exports of iron ore, grains and other raw materials, mostly to China. The commodity bonanza caused a surge in the real and an erosion of the country’s industrial base, a textbook case of the “resource curse”. Brazil’s car exports have been in freefall. Overall manufacturing output is still 3pc below the pre-Lehman peak, a pattern closer to southern Europe than Asia’s tigers.

Brazil languishes at 130 in the World Bank’s rankings for ease of doing business, below Bangladesh and Ethiopia. It is at 116 for enforcing contracts, 121 for starting a business and 156 for paying taxes.

Tillväxten i Brasilien har återhämtat sig något sedan 2012 men det var
länge sen man kunde kalla landet en tillväxtmarknad

India records worst GDP growth in a decade

India has recorded its worst GDP growth in a decade amid continuing concerns over corruption, high inflation, poor infrastructure development and weak government

Official figures released by the government revealed GDP had increased by 0.1pc in the last quarter compared with the same period last year from 4.7pc to 4.8pc but overall growth for 2012-13 dropped from 6.2pc last year to 5pc.

The figures were met with disappointment in India and among Indian business leaders throughout the world who said it marked a significant decline from the optimism of the last six years when growth appeared set to move into double digits.

........

He said India should have capitalised on its advantages over China – as an English-speaking country with a British legal system – to grow faster but blamed its failure to invest in infrastructure, especially in the power sector, for the current decline.

Five per cent GDP is nothing for India, it should think eight or nine per cent because we have to catch up,” he told the Telegraph.

.........

“The weak GDP numbers were a result of the combination of loose fiscal policy, tight monetary policy and policy paralysis: especially in the slow progress of funding of new infrastructure projects in the first two quarters of FY 2013. Spiralling inflation limited the scope of monetary policy in stimulating the economy in FY 2013,” she said.

Ett tag såg Indien ut att vara på väg mot tvåsiffrig tillväxt, men nu har tillväxten bromsat
in och lagt sig kring 5%. Precis som Brasilien dras Indien med hög inflation vilket hindrar
 landet från en lös monetär politik trots avmattningen i tillväxt