Timersättningen gör sitt största fall sedan mätningarna började 1947

I ett tidigare inlägg visade jag vilket deflationstryck svag löneutveckling och sjunkande velocity lagt på den amerikanska ekonomin. Efter positiv löneutveckling under det fjärde kvartalet 2012 redovisade BLS idag siffror som återigen visade på kraftigt sjunkande lönekostnader. Under det första kvartalet minskade lönekostnaderna med totalt 4,3%, och enbart 0,5% av detta kan hänföras till produktivitetsökningar. Resterande 3,8% var alltså en följd av sjunkande timlöner. Det är det största fallet sedan mätningarna började 1947. En bidragande faktor är den positiva löneutvecklingen under det sista kvartalet 2012, som tros ha varit en effekt av förutbetalda löner och bonusar i rädsla för att "the fiscal cliff" skulle medföra skattehöjningar efter årsskiftet.

Allra värst drabbades anställda inom manufacturing. Inom segmentet sjönk lönekostnaderna med 10% under det första kvartalet, varav hela 6,9% var hänförbart till sänkta timlöner. Det är sådan här utveckling som gör att man inte ska stirra sig blind på sysselsättningssiffror. Även om folk får behålla sina jobb kommer det ligga ett deflationstryck på ekonomin så länge lönerna fortsätter utvecklas svagt. Federal Reserve har satt en explicit sysselsättningsnivå som mål för sin QE, men innan en vändning märks i exempelvis timlönsutvecklingen kommer centralbanken inte att kunna avbryta sina tillgångsköp vilket som.